Den vandrande pinnen

Det finns ca 2500 kända arter av vandrande pinnar som förekommer i varierande färger, former och storlekar. Den största avlade vandrande pinnen är en hona av arten Phryganistria chinensis Zhao och mäter 64 centimeter, arten upptäcktes av den kinesiske entomologen Zhao Li 2014 i den södra delen av Kina och kallas även "Kinesisk jätte vandrande pinne". Den minsta av alla arter heter Timema cristinae Vickery upptäcktes 1993 i Kalifornien och får en dryg kroppslängd på endast 1,5 cm.

Vissa arter har färggranna vingar som fälls ut när pinnen känner sig hotad som ex Peruphasma schultei, andra har så pass stora vingar att de kan flyga eller glidflyga som Necroscia Annulipes. Utöver deras otroliga förmåga att kamouflera sig med hjälp av både utseende och beteende har några arter andra sätt att skrämma bort fiender på: Att fälla ut ett par avskräckande vingar, att skada fienden med hjälp av taggar på kropp och ben men även spruta en irriterande vätska ur giftkörtlar.

Många arter använder sig likt den vanligt förekommande Carausius morosus av partenogenes dvs könlös förökning, en hona lägger befruktade ägg helt på egen hand som sedan kläcks och avkomman får då 100% av arvsmassan från modern och blir vad man kan beskriva som en exakt kopia på genetisk nivå. Andra arter är beroende av att en parning mellan hona och hane sker för att kunna föröka sig, hanarna är då tydligt mindre och smäckrare än honorna men kan även vara prydda med klara färger som den vackra Achrioptera fallax.

De olika arternas livscykler inkluderar tiden från att ägget utvecklas till den vuxna pinnens liv är över. Även kläckningstiden på äggen varierar i förhållande till livslängden hos arten. Den vanligaste livscykeln är 1 årig och då kläcks oftast äggen inom 3-5 månader, vid en 2 årig cykel kan äggen ligga i upp till 1 år innan kläckning. Det finns även en grupp med arter i 4 åriga livscykler vars ägg ligger i 2 år som sedan kläcks och utvecklas i ytterligare 1 år för att sedan leva det sista året som imago alltså vuxen. Kläckningstiden på äggen utgör alltså <50% av artens levnadscykel.

Vandrande pinnar lägger endast ett ägg i taget som de sedan låter falla till marken eller kastar iväg dem med en snärt med bakkroppen. Även äggen har ett noga tilltänkt kamouflage baserat på artens ursprungsmiljö, de efterliknar frökapslar för att undvika rovdjur.

Vandrande pinnar är främst nattaktiva och passar på att tex söka sig till föda i skydd av mörkret, för att inte röja dess kamouflage förflyttar sig pinnarna när de känner vind och kan även då ta tillfället i akt att äta.

Terrarium

Tyvärr finns inga lagar i Sverige angående hållning av insekter varken som foderdjur eller sällskapsdjur däremot finns det rekommendationer om hur stor boyta vandrande pinnar bör ha. Man brukar säga att det måste vara tillräckligt högt i tak för att pinnen ska kunna hänga från taket och ömsa (artens max kroppslängd x2,5) men detta är absolut minimum, något många glömmer är att även fast vandrande pinnar sitter stilla ofta så kan de förflytta sig förhållandevis långa sträckor när de är aktiva på natten.

Därför är det viktigt att du skaffar ett ordentligt terrarium, akvarium, stor plastback eller om du väljer att bygga om en möbel. Vissa internetsidor skriver att glasburkar eller plastlådor med lock fungerar utmärkt men enligt min åsikt duger det inte, vandrande pinnar är levande och inget annat och de bör få lika genomtänkt miljöberikning som vilket annat djur som helst. Ett terrarium kan dessutom bli en riktigt snygg del av inredningen i hemmet! Vandrande pinnar är trots allt en insekt med rejält mycket mer karaktär än vad som framgår av kortfattade skötselråd på internet, de bör därför behandlas därefter och ges det bästa möjliga.

När man väljer bostad åt vandrande pinnar är det bra att tänka på dessa 4 saker USSI:

1. Utrymme. Är det tillräckligt stort för tilltänkt antal av fullvuxna pinnar? Tänk också på att höjden är viktigare än bredden då pinnar nästan aldrig vistas på marken utan klättrar på grenar och i trädkronor.

2. Städning. Är utrymmet utformat så att du enkelt kan komma åt för att städa? Dörrar med gångjärn är att föredra framför skjutdörrar då pinnar som sitter på glaset kan hamna i kläm samt att de för oljud när damm och skräp hamnar i skenorna.

3. Säkerhet. Är utrymmet rymningssäkert även för pyttesmå nymfer? Tänk även på att det ska vara god ventilation för att förhindra mögel och syrebrist.

4. Inredning. Är utrymmet utformat så att pinnarna kan få en så naturlig miljö som möjligt? Du ska kunna få plats med bland annat kvistar av olika längd och tjocklek samt växter/örter som pinnarna ska kunna äta.

Substrat

Ofta får tidningspapper eller dylikt tjänstgöra som bottensubstrat då pinnar i regel inte vistas mycket på marken, min upplevelse är dock att det både håller fukten i terrariet dåligt, är onaturligt, inte särskilt fint och dessutom möglar lätt. Dock är det otroligt lätt att byta ut och sålla ut eventuella ägg. Att tänka på är även att vandrande pinnar kan ha svårt att ta sig fram på semi-släta ytor som papper, deras fötter består av två klor och en sugkopp som tillåter dem att med lätthet klättra på glatta och ruggiga ytor. Vissa sorters papper kan bli ett mellanting som gör att varken klorna eller sugkoppen fäster som det ska och pinnen får svårt att ta sig fram.

Chinchillasand är ett snyggt och lättstädad substrat som du dessutom kan återanvända en väldigt lång tid, använd exempelvis en kaffesil och sila bort bajs och ägg som hamnat i sanden sedan strö ut den igen. En stor nackdel är dock att denna finkorniga sand klumpar ihop sig som kattsand när den blir blöt, vilket krockar med det faktum att terrariet bör duschas med vatten 1-3 ggr/dag. Sanden håller fukt men utsöndrar nästan inget då den blöta sanden blir som betong samt att den helst ska hållas så torr som möjligt för att konceptet med enkel städning ska funka. Vandrande pinnar har väldigt svårt att ta sig fram och vända sig i sanden om de hamnat upp och ner. Tyvärr har nymferna också svårt att kläckas i sanden och hinner oftast torka ut innan de tar sig ut ur ägget.

Bark är ett väldigt naturnära substrat som håller fukten mycket bra, pinnarna får bra fäste på den men det finns en risk för mögel så ett välventilerat terrarium är i dett fall ännu viktigare. Dock är det väldigt svårstädat, ägg och avföring hamnar under,emellan och ovanpå barken, därför måste då barken bytas ut helt eller noga sköljas av. Planerar man dessutom att låta äggen kläckas i barken kan många nymfer fastna mellan barkbitarna och dö.

Jord är det substrat jag upplevt fungerat absolut bäst. Det håller fukten utmärkt, avföringen komposteras så i princip är jorden underhållsfri så länge man plockar upp större växtdelar och håller jorden luckrad för att undvika mögel. En bonus är att man kan plantera växter och gräs i terrariet som pinnarna kan äta. En eventuell nackdel är att fler insekter än vandrande pinnar trivs i jordet, detta är dock en fråga om tycke och smak då småkrypen inte gör någon skada. Äggen trivs utmärkt i den fuktiga jorden och kläcknings kvoten ökar i förhållanden till andra substrat som inte håller fukt.